Sitter här med en kopp te som jag sedan ska doppa lite honung i... Kikar runt lite och inser väldigt snart att det faktist imorgon är bara 100 dagar kvar till beräknad förlossning.  Man börjar nu få lite ångest. För nu kan man verkligen räkna ner dagarna fast det känns som en dag är en hel vecka numer. Äsch, jag hatar denna seghet!

Åter här igen. Haft praktik hela långa dagen, eller långa och långa, men dagarna känns oändliga och jag skulle ibland kunna bara kräkas på dem. Inte för att det är fel på praktikplatsen men jag är redan grymt less på att oändliga dagar med evigt gående, städande, plockande, sopande och allt inom det yrket jag praktikserar mig i.
Har varit rätt rädd för att bebisen i magen skulle ha varit livlös idag då den inte visat några livstecen för sin moder. Men så fort jag lade mig ner däckad på köksgolvet när jag kom hem kände jag livstecknen.  Åh, jag älskar verkligen hur den fumlar runt, runt och runt i min mage.
Även sambon fick en rejäl spark idag och skrek bara för han blev så pass chockad. Men han har känt den förr men kanske aldrig sådär pass mycket. Ja, just det, han skrek av lycka för han tyckte det var så pass häftigt. Inget annat. Haha. 

Imorgon ska jag bara vara praktikplatsen i en timme och 20 minuter sedan tar jag bussen hem till hemstaden för att kolla till mina gaddar. Och efter det åker jag hem och sedan måste vi åka till shoppingland för att köpa hundmat. Vår hund är lite kräsen serni. Dessutom rätt gammal så hon måste få veteranfoder. Nästa månad fyller den lille hela 8 år. Stumpan då!