Usch, ibland är det bara för tråkigt att vara ensam. Bara sitta där och hänga och låtsas som allt är bra. Visst, det är bra med mig om vi bortser från min lilla halsbränna som har frätit upp hela halsen på mig. På så sätt är det bra att jag är ensam, jag slipper prata med någon och halsen kan känna sig sårbar i fred. Men hela min helg kommer kännas rätt ensam nu när sambon jobbar 24/7...  Han kommer bara hem om nätterna. Ska väl vara glad för det iaf och det är jag.

Så nu ska jag tillbringa min kväll framför nord och idol. Får se om jag har tråkigt nog att skriva in något som känns märkbart viktigt att skriva om.

Varför känns denna dag så bekant? Är det något i mitt liv som har påverkat denna dag att den känns bekant? Har ingen aning faktist... Någon som har en ide?

Jag tycker inte så speciellt om att klä på hundar med en massa kraffs om det inte gör någon nytta. Som en balettkjol? Vad gör den för nytta? Vår hund har väldigt mycket kläder. Eller mycket och mycket, men lite för mycket för att hon är ju bara en. Men faktist så har jag lust i bland och sätta på den här dräkten som jag visade i den förra bloggen jag hade en gång i tiden. Den är så fräsig. Hahaha...

För att se bilden på hundklädseln gå in på; http://mallanmamma.blogg.se/2008/december/favorit-i-repris.html#comment

Tjenna!
Det var inte igår, inte.
Utan i förrgår.

Bilköpet där, ja, det blev av.  Så jag hälsar Skrutten välkommen in i familjens värld. Dock är Skrutten äldre än både mig och min sambo. Född -88, fick vi reda på utav "bruttan". Lite rostig framtill på den och lite sliten i något säte, och manuella låsknappar, men annars är det vårt nya vrålåk. Tyvärr, har jag ingen bild på vår vårt vrålåk, än. och jag kan inte ta någon för det finns varken några batterier i kameran och så är inte Skrutten hemma heller. Men riktigt gubbig är den som sagt.

Imorgon ska vi kanske åka och köpa en bil. Sambon var och kikade på en mazda hos "bruttan" idag. Verkade fin som jag fattade det. Dock gammal gubbig sak, men what ever. Går fortare än benen gör iaf ;)

Usch, jag tycker inte om denna dag. Jag är så slut och orklös i hela kroppen. Samtidigt som den gör ont. Har fortfarande lite ont i armen sedan jag tog blodprovet... Eller är det möjligtvis träningsvärk från i helgen när man suttit och spelat en B:igare version av guitar hero? Alltså nintendo wii's egna variant. Kommer inte ihåg vad det hette men kul var det.
Med ett stort plus i kanten på detta är jag förkyld som ett as. Så fort jag går ut eller så fort jag slutar prata en stund så torkar bihålorna ihop och jag får en mycket mörkare och hes röst. Imorse när jag sjukanmälde mig till praktiken kunde jag knappt prata och då hade jag pratat med sambon i ca en timme, så det berodde inte heller på en trött person. Fick väl tillbaka min riktiga röst vid lunchtid men den har börjat försämrats igen. Blä! I värsta fall måste jag vara hemma imorgon igen... Vi får se.

Idag var det min namnsdag och den enda jag har fått ett grattis från är från en kär barndomskompis. Höhö.
Fick uppmana sambon att det var min namnsdag... Medans han själv satt och var förtvivlad på hans egen i lördags att ingen grattat honom. Så kan det gå.

Hemma nu... Eller har egentligen varit hemma i över en timme men what ever. Vi var som sagt på sjukan på en sådan där informationsträff. Ja, egentligen kan något gå fel när man har en powerpoint man nämnt säkert en par 10 ggr så det gick la bra kan ja säga.
Fick pepparkakor (ja konstigt vore dte på pepparkakansdag...).

Nej, nu ska jag äta någe... :P

ha de bra!